Märit är en flicka som det inte var ”ett dugg märkvärdigt med” och som inte blir äldre än åtta år. Novellen är en berättelse om döden och om hur barn kan se på döden, berättad på ett osentimentalt sätt. Lindgren menade att barn borde få läsa om svåra ämnen: ”Jag tror inte man bör undanhålla dem sånt, som de i alla fall då och då möter i levande livet. Förresten vill ungarna gärna bli rörda, gråta över det de läser. Det går snart över.” Novellen gavs ut första gången 1950 i samlingen Kajsa Kavat.
Det var ingenting märkvärdigt med Märit. Inte ett dugg märkvärdigt med hela hennes åttaåriga levnad. Det enda märkvärdiga, om man nu ska kalla det så, var hennes död. Men innan vi kommer till det, måste jag först tala om den gången när Jonas Petter var så snäll mot Märit. För det var så det började.
