“Då gick det upp för Rasmus vad det betydde att vara luffare. I ett enda bländande ögonblick fick han klart för sig det vidunderliga i detta nya liv. Man kunde göra precis vad man ville. Man kunde äta och sova och vandra alldeles som det föll sig. Man var fri, så välsignat fri som en fågel i skogen.”
ur Rasmus på luffen
Ibland kommer det barnlösa par till barnhemmet för att adoptera ett barn men de väljer alltid flickor med lockigt hår, så om man är en barnhemspojke med rakt hår då kan man nästan lika gärna vara död, tänker Rasmus. Till slut bestämmer sig Rasmus för att ta saken i egna händer. Han rymmer och tänker själv försöka hitta sig en mamma och pappa. Om de inte har någon annan att välja på, så måste de ju ta en, tror Rasmus.
ur Rasmus på luffen
Ibland kommer det barnlösa par till barnhemmet för att adoptera ett barn men de väljer alltid flickor med lockigt hår, så om man är en barnhemspojke med rakt hår då kan man nästan lika gärna vara död, tänker Rasmus. Till slut bestämmer sig Rasmus för att ta saken i egna händer. Han rymmer och tänker själv försöka hitta sig en mamma och pappa. Om de inte har någon annan att välja på, så måste de ju ta en, tror Rasmus.
